Jag har precis haft föreläsningar med en ny lektor, och hans tavelteknik var fascinerande! Förutom att han talade tydligt och klart, förklarade långsamt och bra, tittade mot klassen och aldrig drog över tiden, så var han en mästare på att använda färger!
Tänk er en vanlig grön/svart tavla som man skriver med vit krita på. Efter ett tag blir det rätt så monotont, för att inte tala om plottriga bilder. Man ursäktar sig och försöker flitigt förtydliga vilka sakerna på grafen eller bilden är genom att rita massa små pilar med förklaringar. Eleverna försöker desperat kopiera från tavlan och det uppstår frågor om var ”x” egentligen är på bilden ;)
Inte gör Warwick (föreläsaren) så inte. Han använder framför allt vit, gul och röd krita. Skriver två rader (en mening till exempel) med vitt, men sedan kommer en ekvation, den skriver han då med gult! Nästa rad är omvandling av den första ekvationen, de hänger ihop, så den andra ekvationen skriver han också med gult. Dags att växla tillbaks till vitt. Nu kanske de behövs en liten anmärkning, den skrivs med små bokstäver och rött. Allt detta flyter på utan avbrott! Han har alla tre kritorna i handen hela tiden (hmm, kanske till och med fler färger) och växlar snabbt och naturligt.
Det som står på tavlan blir 50% roligare och 94% tydligare att läsa, man vet nu vad som händer ihop med vad! Man livas upp och blir glad av den gula färger och börjar nästan tycka mer om ekvationer än ord.
För att inte tala om vad man kan göra med grafer/bilder/diagram! Använda en ny färg för varje ny typ av grej på bilden är en bra tumregel.
På måndag blir det besök i kritskåpet!
”Linser är röda, avstånd är blå…” började en dikt jag skickade till Maria.
Vi har konsekvent en färgkonvention som säger att linser och brytande ytor ritas röda, avstånd och sträckor blå. För strålkonstruktionsuppgifter har vi tre typer av strålar: De röda går genom mitten av linsen, de gröna genom främre fokalpunkten och blå genom bakre fokalpunkten. Och så vidare.
Men färger är bara ett sätt att koda och markera. En annan favorit är att jag när lösningsmetoder presenteras använder inringade siffror (1), (2), (3) och så vidare, för att spalta upp vad vi gör i olika steg så att de kan koncentrera sig på stegen vart och ett för sig.