Som privatlärare börjar jag sätta mig in i de svenska matteböckernas värld. Själv gick jag bara ett år på svenska högstadiet och då fick jag hålla på med egna matteböcker.
Skillnaderna i 5:ans mattebok och 8:ans mattebok vad gäller pedagogiken är inte så påfallande stora. Men jag märker att 8:orna har blivit inskolade väldigt hårt medan 5:orna inte ännu hunnit bli det (men är på god väg!).
Jag syftar på uppgifternas struktur. Uppgifterna är nyttiga och faktiskt rätt så bra, men alldeles för många är alledeles för triviala!
Inte triviala i den meningen att de löses direkt av vilken elev som helst. Men de är triviala för vuxna. Det beror på att nästa alla dem löses med 1 steg. Eller med 1 formel. Eller med 1 metod.
Så fort uppgiften ska lösas med 2 steg (eller gud bevare, fler), blir eleverna rätt så vilsna. Ett exempel jag och en åtta höll på med senast (en av de svårare uppgifterna i läxan) gick ut på att få fram vissa vinklar från en bild, x och y. Efter ett tag fick vi fram:
x+y = 180
x+36 = 180
Då säger pojken, att han vet, hur man ska få fram x, men han vet inte hur man ska få fram y. Han hade aldrig löst exakt en sådan uppgift förut. Så han har inte den exakta metoden i fickan just för den här uppgiften. Och den här (ganska bra) uppgiften är inte uppdelad i steg! Panik!
En liknande upplevelse hade min pojkvän för ett tag sedan. Han skulle förklara för någon att arean på en viss triangel var ”basen gånger höjden genom två” och då svarade eleven: ”ahaaa, det är alltså ’gånger'” som om han/hon lärt sig nu att det var faktiskt ”gånger” som skulle plockas fram från någon sorts virtuell verktygslåda när traingelareauppgifter kom.
Barnet har lärt sig receptet, barnet har lärt sig att avkoda uppgifterna i boken, således kan barnet lyckas i matte i svenska skolan. Om 90% av uppgifterna består av ett enda steg, varför ska då eleverna förvänta sig något annat.
En jättebra video med en TED-talk på samma tema. Talaren Dan Meyer talar inte bara om problem, utan också om möjliga lösningar!