I januari anordnades en fantastiskt konferens i Piteå med kodnamnet Knuth80. Den berömda matematikern, programmeraren och författaren Donald E. Knuth (skaparen av TeX) fyllde 80 år och hans vänner och familj bestämde sig såklart att anordna en matte- och datakonferens för att fira honom.
Varför just i Piteå? Där finns sedan 10 år tillbaka en unik orgel på Studio Acusticum (lokal för musikhögskolan), som Don har tittat på. Han har nämligen under många år jobbat på att komponera ett musikstycke för orgel. Och nu skulle detta stycke premiäras på den utvalda orgeln och därför var Don och hans vänner i Sverige, vilket vi tackar så mycket för.
Jag åkte dit med mina kompisar från Uppsala och föga förvånande mötte vi många svenskar och såklart uppsalabor på konferensen (Matematiska institutionen vid Uppsala universitet var en av organisatörerna).
Det var ett bra tag sedan jag satt i skolbänken! En hel del föredrag var till stor del ganska obegripliga, men nästan nästan alla var njutbara. Energin som kom från föreläsarna hade jag nästan aldrig mött på mina föreläsningar när jag var en vanlig student.
Föreläsarna i Piteå, där många var över 65 såklart, kan jag nog bäst beskriva som ungdomliga! I vilket fall under tiden de föreläste. Det skojades och nästan studsades när de skulle beskriva sina forskningsresultat.
Här frågar jag Ron Graham (medförfattare till Concrete Mathematics, personen bakom Grahams tal) om jag kan ta en bild med honom och då plockar han direkt en Rubiks kub ur fickan:
Inte vilken kub som helst, utan en som är både löst och olöst samtidigt, beroende på vilket håll man kollar från! Ron är så engagerad när han visar den att det inte blir till nån bild när vi båda tittar i kameran.
I mitt liv möter jag många matematiker och andra akademiker. Lyckligtvis är många av de friska och de är snarare regel än undantag att de väljer att jobba efter 65, efter 70 och även efter 80 år. Don Knuth är fortfarande produktiv och aktiv, det är bara att läsa vad han gör på hans blogg. Och jag tror att de som väljer att jobba, givet att de har den möjligheten, är friska mycket längre tid. De är pigga och glada, skärpta i sinnet men framför allt, som jag såg i Piteå, mycket lyckliga.
Matematiker är ju trots allt det minst stressiga yrket.
Jag är inte en matematiker i ordets sanna mening, eftersom jag inte forskar. Men nu har jag ett mål i livet: att jobba efter 80 :)