Svenska eller engelska?

Rolig matte?

Imorgon skall jag hålla i en föreläsning om kategoriteori. Det är i en kurs som några doktorander går, och varje deltagare måste hålla i ett par föreläsningar själv. Vilket är jättebra, tycker jag, för man lär sig bäst genom att berätta materialet för andra, men det blir kanske ett annat inlägg.

Det som förbryllar mig ibland är att på de avancerade matematikkurserna sker undervisningen i princip alltid på engelska. Det beror ibland på utbytesstudenter närvarande, eller kanske gästforskare från utomlands, men ofta är inte fallet så. Ofta kan alla i rummet prata svenska, förstå svenska på ett bättre nivå än engelska (för de flesta får minst lika mycket praktik i svenska). Ändå föreläser man på engelska och diskuterar eventuell frågor på engelska också.

Det finns en enkel orsak till det, nämligen att det inte finns någon utvecklad terminologi i avancerad matematik på svenska. Hur säger man “pullback”, “sesquilinear” eller “Lie bracket”? I talspråk doktoranderna emellan säger man “Liebracketen”. :) Det är inte helt uteslutet att de svenska orden finns, men de är i vilket fall inte i bruk. Läser man matematiklitteratur på engelska, så kan man orden just på engelska och inget annat.

Vari ligger problemet då?

Jo, även om det känns onaturligt att prata engelska i ett rum full av svensktalanade personer, så är inte det ett fel i sig. Men, majoritetn av de här personerna talar mindre flytande engelska än svenska. Säg att någon ska ställa en fråga. Då går halva (eller mer) tankekraften åt att formulera frågan på engelska och resten åt att tänka igenom matematikinnehållet i frågan. Språk och matematik ockuperar samma hjärnhalva och slåss om hjärnkapaciteten!

Efter att frågan är ställd, skall en annan svensktalande person först uppfatta frågan, översätta och tolka den matematiskt och sedan händer samma process med svaret. Det är inte problematiskt i sig att diskussionerna pågår långsammare, men man tappar det här flytet, så att det hela inte längre går att kalla för “ett naturligt samtal”.

Händer detta på en grundutbildningskurs är det ett ännu värre problem, eftersom många har svårare för att ställa frågor då. Jag vågade i alla fall inte prata engelska förrän sista året på utbildningen.

Nu har jag mycket mindre problem med engelskan, men jag vet inte om jag borde köra på det imorgon för terminologins skull. Jag menar, vem är inte van att höra på föreläsningar på svengelska ;)

4 reaktioner till “Svenska eller engelska?”

  1. Det är väl inget förbud mot att fråga saker på svenska? Även på SU är mestadelen av den högre undervisningen på engelska och jag har själv precis samma problem med att man inte kan den motsvarande svenska terminologin. Men det man gör är ju det självklara; man försvenskar uttrycket eller använder det engelska. Skriver man formell text sker det ju ändå på engelska, och det är ju bara här det uppstår egentliga problem om man skulle blanda.

  2. Det är sant, man kan fråga på svenska här också. Ofta föredrar dock föreläsaren engelska, om han eller hon inte är från Sverige, så det kan påverka hur förståeligt svaret är också.

    Det är ganska roligt för övrigt vad som gäller bland ryska akademiker. Många ryssar lär sig endast “konferensengelska”. Så de kan vara riktigt bra på att tala engelska när det gäller deras specifika område, med bra uttal till och med, men klarar annars inte att hålla en vardaglig konversation.

  3. Jag föredrar nog frågor på engelska om jag föreläser på engelska även om jag är från Sverige, Det blir lätt att man byter språk till svenska för att svara och sedan fortsätter på svenska även om man borde pratat engelska, det är ganska förvirrande att byta fram och tillbaka.

  4. Svenska für alles! Angående bracket använde vår amerikanska föreläsare i kvantmekanik i Uppsala uttrycket “the bra-ket smörgås” för att mena Diracs notation. En av mina kursare härnere föreslog att man skulle kalla det för “smör” och “gås”.. :j Men faktiskt är matematiken faktiskt relativt bra på att använda svenska uttryck, något man inte alls kan se inom många humanistiska områden. En del av den översatta litteratur jag läst har man varit tvungen att slå upp de (sk svenska) orden i en engelsk ordbok för att begripa vad de innebar. I de flesta fall hade de bara bytt c mot k.

Kommentera